Humor

Från Riksipedia

Hoppa till: navigering, sök

Skrattet får oss att ta till oss smärtan. Ungefär så säger lite djupareteaterpersoner när de ska beskriva humorn i sina föreställningar. Det ären beskrivning av en alldeles särskild sorts humor: kulturhumorn.

Den är egentligen ganska ny. I forna tiders dramatik var humorn väldigt lik den som i dag mest syns på revyscener. Hos Shakespeare och Molière kan det mycket väl vara kul att folk råkar hångla med felperson eller av misstag slår någon i huvudet. Eftersom deras pjäser skrevs för så väldigt länge sedan är de per definition kultur och då är det okej att skratta åt sådant som om det hade varit nyskrivet skulle ha anklagats för att vara banalt. Annars fnissas det i de ”fina” salongerna åt två sorters roligheter:

  1. Inom talteater: fruktansvärda, elaka människor som gör varandra väldigt illa i replikskiften som ”Du är en jävla fitta” ”Ja, och tur är väldet, annars skulle du ju inte kunna knulla mig.” Det är kul.
  2. Inom rörelsebaserad scenkonst: små subtila rörelser som antyder att två dansare har en särskild relation till varandra. Här handlar det om att något ganska vanligt och vardagligt kommer in som en chock i en abstrakt och upphöjd värld. För den ovane dansbesökaren kan det framstå som obegripligt varför en hel salong fnissar loss åt en liten vink bakåt eller huvudkast åt sidan, men skratta bara med. Det är kul.

Den här sortens ”Oj, hoppsan vad vanligt det blev mitt i det upphöjda”-humorn kan förekomma även inom talteatern, främst på fina scener som Dramaten där en simpel liten sexanspelning kan få en helsalong att explodera.


Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Om Riksteatern
Föreningsarbete
Arrangemanget
Synas och höras
Biografier & Teaterlexikon
Handböcker
Verktygslåda