Publiken

Från Riksipedia

Hoppa till: navigering, sök

Den irländske författaren och Nobelpristagaren Samuel Beckett tyckte att det var toppen med teater ända tills publiken kom. Problemet för honom och andra med samma inställning är att utan publik blir det ingen teater. De flesta teatrar har problem med publiken. En del för att det kommer för lite publik, rent allmänt. Andra för att det kommer fel sorts publik. Fel i dessa sammanhang är framför allt medelålders kvinnor ur medelklassen, det vill säga den grupp i samhället som håller liv i kulturen. Man vill nå andra publikkategorier.

En publikkategori som alla vill nå är ungdomarna och den grupp som kallas unga vuxna. Problemet med det är att även nyskrivna, coola pjäser med mycket sex och våld tenderar att locka de kulturbärande kvinnorna. En annan publikkategori som är åtråvärd är invandrarna och den än mer diffusa kategorin förortsborna. Men när teatrar öppnas i invandrartäta förorter fylls salongerna ofta ändå av medelålders kvinnor ur medelklassen som rest dit från andra områden.

Publiken ger teatern dess legitimitet. Med ungdomar, invandrare och förortsbor i publiken kan teatern hävda att den är angelägen och viktig i det nutida samhället. Med en mogen medelklasspublik kan den på sin höjd hävda att den är populär. Samtidigt blir teater aldrig så dålig som när den försöker lista ut i förväg vad den tilltänkta publikkategorin kommer att gilla. Då blir det tillkämpat ungt eller tillkämpat etno. Eller, när man bara vill ha folk i största allmänhet, tillkämpat folkligt.


Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Om Riksteatern
Föreningsarbete
Arrangemanget
Synas och höras
Biografier & Teaterlexikon
Handböcker
Verktygslåda