Scensex

Från Riksipedia

Hoppa till: navigering, sök

Att gestalta sex på teatern är komplicerat. Semiotiskt står scensexet ofta för maktrelationer mellan människor. Därigenom är det vanligtvis rått och smutsigt snarare än rent och vackert. Kanske var det därför som regissören Linus Tunström i sin uppsättning av Farliga förbindelser valde att reducera åtminstone en av sexakterna till enbart ord: ”Här skulle ni egentligen ha fått se en sexakt”, informerar Greve Valmont (Gerhard Hoberstorfer) publiken. Varpå en ingående beskrivning av vad som var tänkt att ske på scenen istället inleds verbalt.

I den schweiziske dramatikern Lukas Bärfuss pjäs Våra föräldrars sexuella neuroser blev sexualiteten en väg till vuxen självständighet och frihet för den handikappade och nerdrogade Dora. Tablettfri får hon en glupande aptit på sex och gör det, som en föräldrarevolt, med alla män som kommer i hennes väg. Men i slutändan blir hon ändå dess offer. Friheten förvandlas till ett fängelse när en av kärleksakterna resulterar i en graviditet med tvångsabort som följd. Här finns sexet med för att diskutera frågor som det tidiga 1900-talets rashygieniska projekt vilket var ett av de främsta skälen till att 63 000 svenskar tvångssteriliserades mellan 1935 och 1975.

I Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika ägde för ovanlighetens skull en lesbisk kärleksscen rum framför ögonen på publiken som möjligen kunde chocka ett konservativt klientel. För kärleken mellan Valerie Solanas (Ingela Olsson) och Cosmo (Noomi Rapace) stannade inte bara vid tungkyssar, utan också nakna kroppar exponerades på en sjaskig hotellsäng. Här kunde sexakten tolkas som ett politiskt ställningstagande. Sexualiteten som en mänsklig rättighet för alla, oavsett kön eller sexuell läggning.


Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Om Riksteatern
Föreningsarbete
Arrangemanget
Synas och höras
Biografier & Teaterlexikon
Handböcker
Verktygslåda