Terapiteater

Från Riksipedia

Hoppa till: navigering, sök

Underhållningsvärde i all ära, men om teatern själv får välja vill den vara din mor, bror, älskare, vän, fiende – och terapeut. Redan de gamla grekerna ansåg att teatern skulle vara ett reningsbad för publikens själar. Katharsis, som är ett centralt begrepp i Aristoteles dramateori, kan definieras ungefär som att den tragiska handlingens effekter, såsom att skapa fruktan och medlidande, framkallar en känslomässig insikt hos publiken som renar dess själar.

Idag är terapiteater trendigare än någonsin och kanske har denna moderna falang inom teatervärlden sin upprinnelse i Sigmund Freuds långvariga inflytande på konsten. Än idag tar teaterforskare runt om i världen ställning till huruvida psykoanalysen fungerar som metod när en föreställning ska studeras och teaterns eviga intresse för människans psyke har nu kulminerat i en brysk utfläkning av all tänkbar ångest på scenen.

Hamlets klassiska svårmod i svart polo har alltså fått uppdaterad konkurrens av dramatiker som exempelvis Sarah Kane, som genomgående ägnar sig åt närstudier av den fina gränsen mellan friska och sjuka hjärnor. Inom dansen cirkulerar man oavbrutet kring normen och normbrottet, vilket inte minst har lett till kraftfulla, koreografi ska psykbryt på senare tid. Därtill kommer ett antal interaktiva, psykologiska experiment såsom hypnosshower, klaustrofobiska spelplatser, katastroflajv eller pjäser som skrivits utifrån vanliga människors berättelser om allehanda livskriser.

Situationer på terapidivaner är dessutom tacksamma dramaturgiska lösningar som utnyttjas särskilt flitigt i samtida teaterkomedier. Ytterligare en faktor som kan tänkas förlänga, om inte rent av permanenta, terapiteatertrenden är alla teatermänniskor som nu vidareutbildar sig inom gestaltterapi.


Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Om Riksteatern
Föreningsarbete
Arrangemanget
Synas och höras
Biografier & Teaterlexikon
Handböcker
Verktygslåda