Victoria Benedictsson

Från Riksipedia

Hoppa till: navigering, sök

Trots en mycket kort författarkarriär skapade sig Victoria Benedictsson ett betydande namn i 1880-talets litterära offentlighet. Född i en liten by i Skåne, dotter till en lantbrukare, visade hon tidigt konstnärliga anlag. Fadern lovade henne en konstnärlig utbildning, men när han inte höll sitt löfte, gifte hon sig i besvikelse vid 21 års ålder med den nästan 30 år äldre postmästaren i Hörby, Christian Benedictsson, änkling med egna barn. Hon drabbades senare av benhinneinflammation, blev sängliggande en längre period och fick därefter gå på kryckor resten av sitt liv. I sin dagbok, ”gamle Ernst”, fick hon utlopp för tankar om livet, äktenskapet och samhälleliga orättvisor. Det blev under just pseudonymen ”Ernst Ahlgren” som hon gav ut sina verk.

Benedictsson debuterade 1884 med novellsamlingen Från Skåne. Pengar, som blev det litterära genombrottet 1885, hade vissa beröringspunkter med författarens egna drömmar bortom det äktenskapliga livet. I utvecklingsromanen Fru Marianne, som blev hennes egentliga genombrott, var äktenskapssynen ljusare och mer harmonisk. Hon hade ett nära samarbete med vännen Axel Lundegård, bland annat med dramat Final. Efter hennes död gav Lundegård ut hennes mest personliga verk, dagboksanteckningarna, den så kallade Stora boken, som även getts ut under 1980-talet,. Axel Lundegård färdigställde också hennes skådespel Den bergtagna. Benedictsson skrev även pjäserna Teorier, som driver med bägge falangerna i könskriget, Romeos Julia, vars tema är kvinnans rätt till att kombinera yrkes- och familjeliv, och I telefon, som blev hennes scendebut som dramatiker 1887.

Benedictsson hade snabbt gjort sig känd i litterära kretsar i Stockholm och i Köpenhamn, där hon träffade den danske litteraturprofessorn Georg Brandes. De utvecklade en mycket ojämlik kärlekshistoria. Hon hade en skör själ och slets mellan sina drömmar om ett fritt konstnärskap, kärlek och familjens trygghet. Sommaren 1888, bara fyra år efter sin litterära debut, tog hon sitt liv på ett hotell i Köpenhamn. Äldre tiders litteraturforskare har ofta sett den obesvarade kärleken till Brandes som motiv för självmordet, men nutida forskare har snarare fokuserat på hennes professionella motgångar. Det sägs att både Strindberg och Ibsen har tagit intryck av hennes öde i pjäserna Fröken Julie respektive Hedda Gabler.

Fakta

Dramatiker
Född: 1850

Tidigare aktuell med

SPETS: Drottning på kryckor


Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Om Riksteatern
Föreningsarbete
Arrangemanget
Synas och höras
Biografier & Teaterlexikon
Handböcker
Verktygslåda